500- och NPF-reglerna · Ritat med sensorns pixelstorlek

Astrokalkylator för exponering

500-regeln skrevs för film och den ljuger för en sensor på 45 megapixlar. Dra i bulb-timern eller tryck på Exponera och se en stjärna korsa kamerans pixlar i deras verkliga storlek: hur långt den smetas ut vid NPF-tiden och hur långt 500-regeln låter den gå.

Kamera AE-1
Fig. 1
0510152025303540 s
NPF-gräns
Streck vid NPF
500-regeln
Streck vid 500
Bilder att stacka
Kamerahusskriv ▲ ▼ Enter
Brännvidd◀ ▶
Bländaredra hjul ◀ ▶
Hur strikt◀ ▶
Där du siktardra i stjärnkartan ▲ ▼ PgUp
ExponeringMellanslag Esc
Koma

De flesta ljusstarka vidvinkelobjektiv återger stjärnor i hörnen som små vingar vid full öppning. Ett steg ned från största bländare rättar till det mesta, och kostar mycket mindre än det verkar när du ändå ska stacka.

Tejpa fokusringen

Autofokus hittar ingen stjärna. Fokusera manuellt i live view med max förstoring på den ljusaste stjärnan och tejpa sedan ringen: den glider när objektivet svalnar under natten.

Varför 500 ljuger

01Varför 500-regeln är fel på en modern kamera

500-regeln säger: dela 500 med din fullformatsekvivalenta brännvidd, så får du den längsta exponeringen i sekunder innan stjärnorna drar streck. Med ett 24 mm-objektiv blir det ungefär 21 sekunder. Den är lätt att komma ihåg och kommer från 35 mm-filmen, där kornen var grova nog att dölja en hel del rörelse, och där ingen tänkte granska ett negativ i 100% på en 4K-skärm.

Den ignorerar tre saker som är enormt viktiga idag. Den ignorerar pixelstorleken: en stjärna kan driva över en pixel på 6 mikrometer utan att synas smetas ut, men samma drift korsar tre av de 3,7 mikrometer stora pixlarna på en kamera med 61 MP, och det syns som ett tydligt streck. Den ignorerar bländaren, som avgör hur skarpt en stjärna återges från början: ett ljusstarkt objektiv vid full öppning samlar mer energi i en mindre punkt, så rörelsen syns tidigare. Och den ignorerar var på himlen du siktar, vilket ändrar hur snabbt stjärnorna rör sig över bilden med en faktor tre eller mer.

02Vad NPF faktiskt räknar ut

NPF-regeln tar hänsyn till alla tre. Den noggranna formen är t = k × (16,856 × N + 0,0997 × f + 13,713 × p) / (f × cos δ), där N är bländaren, f brännvidden i millimeter, p pixelstorleken i mikrometer och δ deklinationen för det du siktar på. Faktorn k är din tolerans: 1 för verkligt knivskarpa stjärnor i 100%, 2 eller 3 om bilden ska visas på skärm i normala storlekar.

På en fullformatskamera med 24 MP vid 24 mm och f/2.8 hamnar den nära 500-regeln. På en kamera med 61 MP ger den oftast hälften så lång tid, och skillnaden är verklig: fotar du med 500-regelns tid på den kameran är stjärnorna små ovaler när du zoomar in.

03Svaret är inte längre exponering, utan fler exponeringar

Anledningen till att folk håller fast vid 500-regeln är att en kortare slutartid ger en mörkare bild, och att höja ISO för att kompensera ger mer brus. Stackning löser det på riktigt. Ta tio eller tjugo bilder med NPF-tiden och medelvärdesbilda dem i programvara, så tar det slumpmässiga bruset ut varandra medan den riktiga signalen förstärks. Du får renheten från en mycket längre exponering och stjärnor som fortfarande är punkter.

Siffran ”bilder att stacka” ovan visar hur många exponeringar med din NPF-tid som tillsammans blir fyra minuters ljus, vilket är ett vettigt mål för en Vintergatsbild från en mörk plats. Det är mer jobb vid fotograferingen och mycket mindre kompromiss i resultatet, och det är så i princip varje ren stjärnhimmelsbild du beundrar har gjorts.

04Två praktiska anmärkningar som kalkylatorn inte kan ge dig

Fokus är det verkliga problemet. Fler astrobilder förstörs av fokus än av streck. Autofokus fungerar inte på en stjärna. Växla till manuell, använd live view med max förstoring på den ljusaste stjärnan du hittar, fokusera tills den är en så liten punkt som möjligt och tejpa sedan fokusringen: den glider när objektivet svalnar under natten.

Koma spelar större roll än det sista steget. De flesta ljusstarka vidvinkelobjektiv återger stjärnor nära hörnen som små vingar i stället för punkter när de används vid full öppning. Att blända ned ett steg från största bländare brukar rätta till det rejält, och kostar dig mycket mindre än det verkar när du ändå ska stacka. Testa ditt eget objektiv en klar natt innan du kör någonstans mörkt.

05Vanliga frågor

500 delat med din fullformatsekvivalenta brännvidd, i sekunder. Med ett 24 mm-objektiv på fullformat ungefär 21 sekunder. Den kommer från 35 mm-filmen och är för frikostig för moderna högupplösta sensorer som granskas i 100%.

Den tar hänsyn till bländare, pixelstorlek och deklination, som 500-regeln alla ignorerar. På en kamera med 45 MP halverar den oftast den tillåtna exponeringen, och det är rätt.

NPF om du granskar i 100% eller skriver ut stort; 500-regeln duger för bilder i webbstorlek. Allra bäst: fota med NPF-tiden och stacka fler bilder för att få tillbaka ljuset.

Ja, med en faktor tre eller mer. Stjärnor vid himmelsekvatorn rör sig hela 15 bågsekunder per sekund; nära Polstjärnan knappt alls. Vintergatans kärna vid -29° deklination rör sig med cirka 87% av maxhastigheten.

Tvåhundra bilder att stacka, och några av dem är misslyckade

imagic poängsätter skärpa och exponering i hela serien lokalt på din dator, utan att något laddas upp, så bilderna med moln och flygplansspår plockas bort innan de förstör en stack. Gratis provperiod med 500 exporter, inget kort krävs.