01Siffran som alla räknar fel på
Ett tio sekunder långt klipp med 25 bilder per sekund kräver 250 fotografier. Med fyra sekunders intervall blir det nästan sjutton minuter vid ett stativ. Pressa det till en njutbar sekvens på trettio sekunder och du står där i femtio minuter, och ett färdigt stycke på två minuter är det mesta av en dag. Time-lapse är det mest tålamodskrävande du kan göra med en kamera, och de färdiga klippen är så korta att folk konsekvent underskattar det med en faktor fem.
Planera efter det innan du åker någonstans. Ta med något att sitta på, mer batteri än du tror, och acceptera att du får två eller tre användbara sekvenser per tillfälle i stället för tio.
02Välja intervall
Regeln är enkel: intervallet måste vara så kort att inget viktigt rör sig mer än en liten bråkdel av bilden mellan två bilder. Om ett moln tar sig över hela din komposition på två minuter i verklig tid och du fotar var åttonde sekund, hoppar molnet i synliga steg och klippet blinkar. Halvera intervallet så flyter det.
Det som räknas är inte motivets verkliga hastighet utan dess skenbara hastighet i din bild, så brännvidden påverkar svaret. Samma moln fotat på 200 mm kräver ett mycket kortare intervall än på 16 mm, eftersom det rör sig över bilden mycket snabbare. När du är osäker, fota tätare än du tror: du kan alltid ta bort varannan bild i redigeringen, men du kan aldrig skapa en bild som inte blev tagen.
03Slutartid: skillnaden mellan flytande och blinkande
Ställ in slutartiden på ungefär halva intervallet. Det är time-lapse-versionen av 180-gradersregeln i video, och den enskilt största kvalitetsskillnaden mellan amatörens och proffsets time-lapse. Varje bild bär precis så mycket rörelseoskärpa att den överlappar nästa, så att rörelsen upplevs som kontinuerlig och inte som en serie frusna ögonblick.
I dagsljus betyder det två sekunders exponering vid fyra sekunders intervall, vilket är omöjligt utan ett kraftigt ND-filter. Ett ND på 6 eller 10 steg är standardutrustning för time-lapse av just det skälet. Om du inte kan komma dit fungerar en kortare slutartid ändå, men det ser märkbart mer hackigt ut, och effekten blir värre ju snabbare motivet rör sig.
04Två saker att stänga av innan du börjar
Autofokus och bildstabilisering. Autofokus jagar lite mellan bilderna, och de små skillnaderna syns som en pulserande oskärpa. Stabilisering på stativ försöker korrigera rörelse som inte finns och kan driva bildutsnittet över hundratals exponeringar. Lås fokus manuellt, stäng av stabiliseringen och använd manuell exponering så att kameran inte mäter om och ger flimmer.
Automatisk vitbalans. Samma resonemang. Står den på auto skiftar den lite grann mellan bilderna och ger ett färgflimmer som är tråkigt att ta bort efteråt. Ställ in den en gång, på Kelvin, och lämna den. Fotar du RAW kan du ändra den i efterhand för alla bilder på en gång, vilket är den andra anledningen att fota RAW när ljuset ändras.
05Vanliga frågor
Två till fem sekunder för normala moln, ett till två för snabba stormmoln, upp till åtta för höga, tunna cirrusmoln. Om molnet tar sig över bilden på under två minuter i verklig tid, gå kortare.
Ungefär halva intervallet, time-lapse-formen av 180-gradersregeln. Det ger varje bild tillräckligt med rörelseoskärpa för att smälta ihop med nästa. I dagsljus krävs ett kraftigt ND-filter.
RAW så fort ljuset ändras under sekvensen, vilket är fallet vid varje soluppgång, solnedgång och övergång från dag till natt. JPEG går att försvara för långa sekvenser i konstant ljus. Kom ihåg att en sekvens på 3 000 bilder är 3 000 mekaniska slutarutlösningar.
Nästan alltid beror det på automatisk exponering, automatisk vitbalans eller en bländare som ställs om mellan bilderna. Lås exponering och vitbalans manuellt. På vissa objektiv undviker du de små inkonsekvenserna i bländaren, som orsakar resten, genom att använda full öppning.